|
Om Burrow's
Hundar:
+
Borderterrier
+
Skotsk
terrier
Valpar:
+
Borderterrier
+
Skotsk
terrier
Rasbeskrivningar:
+
Borderterrier
+
Skotsk terrier
Nyheter
Galleri
Länkar
Kontakt
Hem
|
Historik
Skottland
- landet som ger omedelbara associationer till whisky, vidsträckta hedar,
skotskrutiga tyger och till Skotsk Terrier, landets nationalras och en av
terriergruppernas mest kända och uppskattade raser. Rasens tidiga historia är
höljd i dunkel, men i en historik från 1560-talet omnämns lågställda hundar.
Detta har uppfattats som ett bevis för rasens gamla anor. Vidare kan man läsa
i boken "Englische Dogges" från 1576 om hundar komna från de
barbariska gränstrakterna mot de mest fjärran landskapen i norr..." och
kan på grund av hårets längd beskådas varken då det gäller ansiktet eller
kroppen."
Ursprungligen avlades dessa
hundar fram för att hålla nere beståndet av grävlingar, råttor, möss, rävar
och andra skadedjur på gårdarna. Skotten var en liten hund som också var
liten i maten och därigenom lätt att föda. Det viktigaste var att hunden
fungerade som jakthund. Det karga fuktiga klimatet ställde stora krav på
pälsen och på hundens kroppskonstitution. En hård fuktavstötande päls med
mjuk värmande underull var idealisk. En gedigen kraftig kropp var ett måste
medan snabbhet inte var ett krav. De grova benen och de stora tjocka
trampdynorna fungerade som stadiga "grävverktyg". De kraftiga
käkarna var effektiva redskap vid dödandet av vilt
Anhängare av minst tre raser, yorkshire, skye och skotsk terrier har tagit
detta yttrande som ett motsägligt bevis för att just "deras" ras är
äldst av alla terriers. Av de omtalade lågbenta strävhåriga jaktterrierna,
har alltså flera raser som cairn, skye, westie och skotte uppstått.
 Det som
idag kallas skotsk terrier kan ha utvecklats och framavlats i östra delen av
Skottland i och runt staden Aberdeen, där de flesta av rasens anhängare bodde
och verkade. Rasen omtalades därför som aberdeenterrier, trots att det aldrig
varit officiell benämning för den skotska terriern. Egendomligt nog
förevisades den första skotten på en utställning i Birmingham, England år
1860.
Mr James Morrison skrev den
första standarden, noggrann och precis, men under årtiondenas lopp kom rasen
att utvecklas från jakthund till ren sällskapshund. Den ursprungliga rastypen
har om inte förändrats så stabiliserats till en kvadratisk kraftigare satt
hund, med behäng och skägg, mag- och benhår.
The Scottish Terrier Club (instiftad 1883) ansåg år 1932 att det var
nödvändigt att revidera standarden. År 1980 och 1990 omarbetades den svenska
översättningen till en mera exakt överensstämmelse med den engelska
standardtexten.
Den moderna skottens historia kan sägas ha sitt ursprung hos Mr J-H. Ludlows
kennel. Därifrån stammade tiken Splinter II, ofta kallad "rasens
moder".
Dåtidens skottar var brindle, dvs en färgblandning av grått, brunt och svart.
Detta är rasens ursprungsfärg, även om den svarta färgen senare kom att
dominera.
I Sverige introducerades skotten runt sekelskiftet och 1901 visades den
första skotten på en svensk utställning. Alltsedan dess har rasen haft ett
fast fäste i Sverige. Många goda uppfödare arbetade föredömligt i sin avel
och skotten kom att stå på en hög kvalitetsnivå under 1920 och 30-talen.
Under 1940-talet hade rasen nått omåttlig popularitet, vilket innebar att
mindre nogräknade uppfödare äventyrade rasen såväl mentalt som exteriört.
Sakta men säkert lyckades några av våra legendariska uppfödare reparera
skadan under 50- och 60-talen. Idag har den svenska stammen skotsk terrier,
tack vare hängivna och seriösa uppfödare, ett utomordentligt högt renommé,
hemma och utomlands.
Karaktär
Den
skotska terriern eller skotten, som den kallas i dagligt tal, är en ras som
de flesta känner till utseendet. "Whisky"-hundens speciella uppsyn
tar man inte miste på, men endast de som umgåtts med skottar eller haft egna,
känner till rasens karaktär.
Skotten är en hund som visar stor tillgivenhet och lojalitet. Det skämtsamma
leklynnet, den humoristiska uppsynen med den karaktäristiska
"full-i-fan"blicken kan knappast beskrivas utan måste upplevas.
Skottens filosofiska lugn, stillsamma närvaro vid fötterna, eller i soffan
gör att alla förstår att den som en gång ägts av en skotsk terrier, så gott
som undantagslöst förblir rasen trogen.
Det är en stor hund i ett litet format med mycken egen vilja. Det är därför
viktigt att man omedelbart talar om för den lilla valpen vem som bestämmer.
Små skottevalpar är som regel mycket tuffa. En liten söt krabat som obehindrat
får nafsa och bita i händer och fötter, morra och skälla, kommer att bli
odräglig. Skotten är lättfostrad och mycket villig att vara till
"lags", om den vet vem som bestämmer. Det är viktigt att redan från
början vänja skottevalpen vid att bli hanterad av flera olika människor
eftersom det är en hund som kommer att tillbringa många stunder på
trimbordet.
Energi och envishet är rastypiskt. I början omsätter den lilla valpen sin
energi med bus och lekar i valphagen och på villatomtens gräsmatta. Senare
skall energi och envishet bygga upp kondition och muskler genom korta
promenader. Det är viktigt att skottevalpen som har en relativt tung kropp
inte överansträngs. Först när hundens skelett stabiliserats, ungefär vid 8
månaders ålder, kan man tänka sig längre promenader. Skotten är en sportig
hund och som vuxen hänger den med på det mesta, envist och energiskt. MEN I
SIN TAKT. Inomhus är skotten påfallande lugn och tillbakadragen och passar
därför de flesta människor utmärkt, inte minst med tanke på rasens enastående
förmåga att finna sig tillrätta i de mest varierande miljöer.
Den skotska terriern är i allmänhet vänlig och inte provocerande mot andra
hundar men ... om så skulle vara nödvändigt, tvekar skotten inte en sekund
att ge sin in i striden med fienden. I "Englishe Doggesh" står att
läsa: "Terriern är en god, grovhuggen och rättfram hund, med ett lejons
mod, som aldrig ostraffat låter sig förnärmas och är lika mycket värd som två
dussin råttfällor". Ett fint och värdeladdat omdöme från den tiden då
terriers hade en viktig funtktion att fylla som skadedjursbekämpare.
Skotten är en trevlig kompis för alla åldrar och den tycker mycket om barn.
Men som med alla raser gäller barnets behandling av hunden snarare än
tvärtom. Med skottens leklynne och nyfikenhet brukar upptågen tillsammans med
barn vara högtidsstunder, under vuxet överinseende naturligtvis.
En vacker skotsk terrier i toppform och med den rätta utställningsgnistan är
en skönhetsupplevelse i hundvärlden och brukar placera sig högt på utställningar.
Rasstandard
|
Päls:
|
Hunden skall ha två hårlag,
en kort, tät och mjuk underull samt ett hårt, strävt och tätt täckhår.
Dessa två tillsammans utgör ett för hunden effektivt skydd mot väder och
vind.
|
|
Helhetsintryck:
|
Den skotska terriern är en
stadig, kompakt hund lagom stor att gå ner i gryt, med korta ben, alert och
ger intryck av stor styrka och rörlighet i litet format. Huvudet förefaller
långt i förhållande till hundens storlek. Lojal och trogen, värdig, självmedveten
och reserverad, men modig och mycket intelligent. Skotsk terrier är djärv
men aldrig aggressiv.
|
|
Huvud:
|
Huvudet skall vara långt utan
att vara oproportioneligt i förhållande till hundens storlek. Skallens
längd tillåter det att vara relativt brett och ändå ge intryck att vara
smalt. Skallen skall vara nästan flat och kindbenen skall inte vara
utstående. Nospartiet skall vara kraftigt och helt igenom djupt. Skalle och
nosparti skall vara lika långt med ett lätt men tydligt markerat stop
mellan skalle och nosparti alldeles framför ögonen. Nosspegeln är stor och
i profil ser linjen från nosspets till haka ut att slutta bakåt.
|
|
Ögon:
|
Ögonen skall vara
mandelformade, mörkbruna, djupt liggande under ögonbrynen och ganska långt
ifrån varandra. Uttrycket skall vara vaket och intelligent.
|
|
Öron:
|
Öronen skall vara nätta,
tunna, spetsiga, upprättstående och får ej vara tätt placerade.
|
|
Bett:
|
Perfekt och regelbundet
saxbett med stora tänder.
|
|
Hals:
|
Halsen skall vara muskulös
och av måttlig längd.
|
|
Kropp:
|
Kroppen skall ha väl rundade
revben som flatnar mot en djup bröstkorg. De bakre revbenen skall vara väl
utvecklade. Ryggen skall vara förhållandevis muskulös. Överlinjen skall
vara rak och vågrät, ländpartiet är muskulös och djup och fungerar
därigenom som en kraftfull länk mellan revben och bakparti.
|
|
Fram & Bakben:
|
Huvudet skall bäras upp av en
muskulös men ädel hals av måttlig längd, som övergår i långa sluttande
skuldror. Bröstbenet syns tydligt framför frambenen som har kraftig
benstomme ända ned i de raka handlovarna. Bröstkorgen är tämligen bred och
nedhängande mellan frambenen, som inte får ha utåtvridna armbågar eller
vara placerade under bålen. Bakpartiet är påtagligt kraftfullt i
förhållande till hundens storlek. Rejäla och breda lår, djupa och muskulösa
med god vinkling i knäleden. Hasorna skall vara korta och kraftiga. De får
varken vara inåt- eller utåtvridna.
|
|
Tassar:
|
Tassarna skall vara av rejäl
storlek, ha kraftiga trampdynor och väl välvda, tätt slutna tår.
Framtassarna är något större än baktassarna.
|
|
Rörelser:
|
Rörelserna skall vara smidiga
och fria till följd av parallella fram- och bakbensrörelser med bra
påskjut.
|
|
Svans:
|
Svansen skall vara måttligt
lång, för att ge hunden balans tjock vid roten, avsmalnande mot spetsen,
buren upprätt eller med en lätt böjning.
|
|
Färg:
|
Svart, vetefärgad eller
brindle, dvs. tigrerad i vilken färg som helst.
|
|
Mankhöjd:
|
25,4 - 28 cm
|
|
Vikt:
|
8,6 - 10,4 kg
|
|
